Vi hor er, vi hor er!
Ja kara vanner, bekanta och familj! Vi hor er. Vi ska uppdatera sidan! Men vet ni ibland nar man ar ute i fyra manader, sa kommer man in i perioder av dotid. En san har vi varit inne i nu. Inte for att vi har ledsnat pa att resa, inte for att vi har tappat stinget! Nej! Det blev bara sa!
Nar vi kom till Saigon sa hade vi redan bokat ett flyg ner till Phuket och Thailand. Den bokade vi in till den 7:e mars. Vi var ju mitt ute pa vagarna i mellersta Vietnam nar den bokades, men vi kande att det ar battre att helgardera. Vi behovde ju tid for att salja hojarna!
Ja kare varld! Vi var tvugna att ta detta hemska beslut. Salja hojarna! Vara trogna medhjalpare som har tagit oss fram genom faror och underbar natur, likt tva svarta arabiska fullblod har dom galloperat oss anda ner hit. Och ja, det har inte varit bara tjoho hela tiden pa detta mc-aventyr. Nu nar det ar over sa kan vi beratta sanningen som vi holl undan for vara modrar, och andra nara sorjande. Att aka MC i Vietnam, ar inte bara roligt, det kan ocksa vara livsfarligt. Det fick vi faktiskt erfara redan forsta dagen. Vi kom akandes langs vagen och fick se en storre folksamling pa vagen. Vi saktade in, och dar lag en flicka som faktiskt var dod! Hon hade varit med i nagon form av trafikolycka. Nagon dag senare var det dags igen, man kunde se en storre folksamling pa vagen, och ma forberedde sej pa dej varsta. Har verkade det inte vara lika farligt, aven om mannen var skadad. Da sag vi hur dom tog en sprayburk och malade konturerna utav moppen for att markera hur olyckan gatt till. Efter det har vi sett mellan 20-50 st sadana konturer pa vagen varje dag. Sa vi undrar lite hur olycksstatestiken ser ut har egentligen. Sa vi fick tidigt en riktig tankestallare och har verkligen forsokt att kora forsiktigt efter det.
Men vi har lart oss att man ar i mindre fara om man gasar sig ur en situation an om man bromsar sig ur den. I alla fall i den Vietnamesiska trafiken, som vi nu i efterhand kan konstatera ar helt galen! For att ta en sammanfattning sa kan man saga att turistbussarna ar dom storsta dodsfallorna. Dom tutar konstant och tvekar inte att kora om andra buss och lastbilar, aven ifall de samtidigt far mote av just andra bussar och lastbilar. Och eftersom deras "Highway 1" ar ungefor lika bred som en svensk landsvag sa blev det minst sagt taight ibland. Om du kommer pa en motorcykel eller moped sa ar du ungefar lika mycket vard for busschafforen som en myra ar for en vandrare pa en vandringsled. Vandraren vill inte kliva pa myran, men han bryr sig inte det minsta att titta efter den. Bilarna och Lastbilarna var inte heller nadiga mot oss tvahjulingar, men dom korde inte lika fort, sa det var mindre nara olyckor dar. Mopederna var det latt att samsas med, trots att det ser helt galet ut nar man ser 150 mopeder som vantar vid ett rodljus. Nar man val foljde med strommen sa var det ratt latt.
I praktiken var varat motorcykelaventyr over i Sondags, men kanslan var dock att det inte var helt over forren hojarna var salda. Vi trodde kanske att det skulle vara lattare att salja dom an vad visade sig. Men det var nog for att vi trodde att det skulle krylla av folk som Joel och Erik som tycker att det verkar vara ett haftigt aventyr! Och visst, vi hade en hel del intressenter, som vi dock senare skulle konstatera vara rena amatorer. Sadana som bara snackar och inte tar tag i saker och ting. Nej, det kravdes en riktig "Skotte" for att kopa Joels hoj. Vi hade helst velat salja hojarna och alla tillbehor ihop, men vi insag att vi nog fick ta tillvara pa alla kopare aven om dom bara vill ha en. Det kandes riktigt bra att bli av med den ena hojen, men saklart, det hangde over att vi inte var helt fria. Sa en liten bon senare och en riktigt haftig "tillfallighet" sa loste det sig. Erik hade lagt upp en annonns pa en backpackersida sa efter att vi salt den forsta motorcykeln gick vi ner till ett internetcafe for att kolla mail och dylikt. Da hade det kommit in ett mail fran en kille som var intresserad. Erik tog nummret och ringde direkt. Killen svarade och det bestamdes att vi skulle traffa honom klockan 7 vid varat hotel, for han var lite upptagen for tillfallet. Strax efter knackade en kille pa axeln. "Ursakta, men jag tror det var du som ringde mig precis". Han hade suttit nagon dator bort och nar Erik ringde sa fattade killen i receptionen vem det var han ringde till. Ca: 20 minuter senare sa var Eriks hoj ocksa sald och vi var fria! Pa hela motorcykelaffaren sa gick vi 15 dollar back. Det var ett pris som kandes helt okej for ett tva veckors aventyr pa de Vietnamesiska vagarna.
Nu kunde vi de resterande dagarna gora det vi fran borjan kommit till Vietnam att gora. Kolla in saker fran kriget! Vi var pa ett krigsmuseum. Riktigt otackt krig! Man fick se bilder fran det Vietnamesiska perspektivet, sidan som man inte alltid ser det ifran. Sen att vi fick kolla och kanna pa stora flygplan och tanks, och det var ju bara en bonus!
Vi var aven ute i dom beryktade Chi chu-tunnlarna! Ett underjordiskt system av tunnlar som vietnameserna anvande sig av med stor framgang i deras jakt pa amerikaner! Sa vi krop i tunnlar som var fran 3-5 m under marken. Och aven om dom var gjorda lite storre for oss turister sa kunde vi i alla fall ana hur det maste ha varit da! Upplevelsen blev inte sammre av att vi kvallen innan hade kollt pa filmen "Tunnel Rats" en film som handlar om ett forband amerikanska soldater som gar ner i tunnlarna och dor pa dom mest olika brutala satt! Aven att detta var en "turistgrej" sa var vi riktigt nojda med turen! Det ska ocksa sagas att vi for ett overkomligt pris fick testa pa att skjuta vapen fran Vietnamkriget. Joel tog sig an den mest kanda Automatkarbinen genom tiderna, AK 47 Kalaschnikow och Erik kande pa hur det kandes att dra av 10 kulor med en M60, kanske mer kand som Rambovapnet. En mycket uppskattad del av turen som tyvarr tog slut alldeles for fort, som det oftast gor med automateld.
Nu ar det bara en dag kvar. Imorgon aker vi vidare till Thailand. Vi har en vecka innan Alexandra och Julia kommer. Sa denna vecka som kommer blir det en hel del dykning. Sa i nagot kommande inlagg blir det sakerligen bilder underifran! Nu signar vi ut fran Vietnam och Saigon!
Erka&Jerka
Telecom Vietnam + Hogspanningsledningar
UH-1 Iroquois, ocksa kand som Huey
Med en gatlinggun pa sidan
F-5A Jet Fighter
M. 48, 47 ton tung pansarvagn
Erik provar luftvarnskanonen
En sa kallad Boobytrap fylld med spetsade bambupalar
Erik var forst ner i halet. "Kan jag komma ner kan alla!"
Joel gillar, som ni kanske vet, underjordiska gangar
En glad joel i en tunnel
Tunnel
En tunnel till, Joels rumpa skadas suddigt i bakgrunden
Erik svettades uppskattningsvis ut 35 liter i den tryckande hettan
En M. 43 Pansarvagn som fungerade som klatterstallning for turisterna
Joel gor det han ar bra pa
"Eriks" M60
Nar vi kom till Saigon sa hade vi redan bokat ett flyg ner till Phuket och Thailand. Den bokade vi in till den 7:e mars. Vi var ju mitt ute pa vagarna i mellersta Vietnam nar den bokades, men vi kande att det ar battre att helgardera. Vi behovde ju tid for att salja hojarna!
Ja kare varld! Vi var tvugna att ta detta hemska beslut. Salja hojarna! Vara trogna medhjalpare som har tagit oss fram genom faror och underbar natur, likt tva svarta arabiska fullblod har dom galloperat oss anda ner hit. Och ja, det har inte varit bara tjoho hela tiden pa detta mc-aventyr. Nu nar det ar over sa kan vi beratta sanningen som vi holl undan for vara modrar, och andra nara sorjande. Att aka MC i Vietnam, ar inte bara roligt, det kan ocksa vara livsfarligt. Det fick vi faktiskt erfara redan forsta dagen. Vi kom akandes langs vagen och fick se en storre folksamling pa vagen. Vi saktade in, och dar lag en flicka som faktiskt var dod! Hon hade varit med i nagon form av trafikolycka. Nagon dag senare var det dags igen, man kunde se en storre folksamling pa vagen, och ma forberedde sej pa dej varsta. Har verkade det inte vara lika farligt, aven om mannen var skadad. Da sag vi hur dom tog en sprayburk och malade konturerna utav moppen for att markera hur olyckan gatt till. Efter det har vi sett mellan 20-50 st sadana konturer pa vagen varje dag. Sa vi undrar lite hur olycksstatestiken ser ut har egentligen. Sa vi fick tidigt en riktig tankestallare och har verkligen forsokt att kora forsiktigt efter det.
Men vi har lart oss att man ar i mindre fara om man gasar sig ur en situation an om man bromsar sig ur den. I alla fall i den Vietnamesiska trafiken, som vi nu i efterhand kan konstatera ar helt galen! For att ta en sammanfattning sa kan man saga att turistbussarna ar dom storsta dodsfallorna. Dom tutar konstant och tvekar inte att kora om andra buss och lastbilar, aven ifall de samtidigt far mote av just andra bussar och lastbilar. Och eftersom deras "Highway 1" ar ungefor lika bred som en svensk landsvag sa blev det minst sagt taight ibland. Om du kommer pa en motorcykel eller moped sa ar du ungefar lika mycket vard for busschafforen som en myra ar for en vandrare pa en vandringsled. Vandraren vill inte kliva pa myran, men han bryr sig inte det minsta att titta efter den. Bilarna och Lastbilarna var inte heller nadiga mot oss tvahjulingar, men dom korde inte lika fort, sa det var mindre nara olyckor dar. Mopederna var det latt att samsas med, trots att det ser helt galet ut nar man ser 150 mopeder som vantar vid ett rodljus. Nar man val foljde med strommen sa var det ratt latt.
I praktiken var varat motorcykelaventyr over i Sondags, men kanslan var dock att det inte var helt over forren hojarna var salda. Vi trodde kanske att det skulle vara lattare att salja dom an vad visade sig. Men det var nog for att vi trodde att det skulle krylla av folk som Joel och Erik som tycker att det verkar vara ett haftigt aventyr! Och visst, vi hade en hel del intressenter, som vi dock senare skulle konstatera vara rena amatorer. Sadana som bara snackar och inte tar tag i saker och ting. Nej, det kravdes en riktig "Skotte" for att kopa Joels hoj. Vi hade helst velat salja hojarna och alla tillbehor ihop, men vi insag att vi nog fick ta tillvara pa alla kopare aven om dom bara vill ha en. Det kandes riktigt bra att bli av med den ena hojen, men saklart, det hangde over att vi inte var helt fria. Sa en liten bon senare och en riktigt haftig "tillfallighet" sa loste det sig. Erik hade lagt upp en annonns pa en backpackersida sa efter att vi salt den forsta motorcykeln gick vi ner till ett internetcafe for att kolla mail och dylikt. Da hade det kommit in ett mail fran en kille som var intresserad. Erik tog nummret och ringde direkt. Killen svarade och det bestamdes att vi skulle traffa honom klockan 7 vid varat hotel, for han var lite upptagen for tillfallet. Strax efter knackade en kille pa axeln. "Ursakta, men jag tror det var du som ringde mig precis". Han hade suttit nagon dator bort och nar Erik ringde sa fattade killen i receptionen vem det var han ringde till. Ca: 20 minuter senare sa var Eriks hoj ocksa sald och vi var fria! Pa hela motorcykelaffaren sa gick vi 15 dollar back. Det var ett pris som kandes helt okej for ett tva veckors aventyr pa de Vietnamesiska vagarna.
Nu kunde vi de resterande dagarna gora det vi fran borjan kommit till Vietnam att gora. Kolla in saker fran kriget! Vi var pa ett krigsmuseum. Riktigt otackt krig! Man fick se bilder fran det Vietnamesiska perspektivet, sidan som man inte alltid ser det ifran. Sen att vi fick kolla och kanna pa stora flygplan och tanks, och det var ju bara en bonus!
Vi var aven ute i dom beryktade Chi chu-tunnlarna! Ett underjordiskt system av tunnlar som vietnameserna anvande sig av med stor framgang i deras jakt pa amerikaner! Sa vi krop i tunnlar som var fran 3-5 m under marken. Och aven om dom var gjorda lite storre for oss turister sa kunde vi i alla fall ana hur det maste ha varit da! Upplevelsen blev inte sammre av att vi kvallen innan hade kollt pa filmen "Tunnel Rats" en film som handlar om ett forband amerikanska soldater som gar ner i tunnlarna och dor pa dom mest olika brutala satt! Aven att detta var en "turistgrej" sa var vi riktigt nojda med turen! Det ska ocksa sagas att vi for ett overkomligt pris fick testa pa att skjuta vapen fran Vietnamkriget. Joel tog sig an den mest kanda Automatkarbinen genom tiderna, AK 47 Kalaschnikow och Erik kande pa hur det kandes att dra av 10 kulor med en M60, kanske mer kand som Rambovapnet. En mycket uppskattad del av turen som tyvarr tog slut alldeles for fort, som det oftast gor med automateld.
Nu ar det bara en dag kvar. Imorgon aker vi vidare till Thailand. Vi har en vecka innan Alexandra och Julia kommer. Sa denna vecka som kommer blir det en hel del dykning. Sa i nagot kommande inlagg blir det sakerligen bilder underifran! Nu signar vi ut fran Vietnam och Saigon!
Erka&Jerka
Telecom Vietnam + Hogspanningsledningar
UH-1 Iroquois, ocksa kand som Huey
Med en gatlinggun pa sidan
F-5A Jet Fighter
M. 48, 47 ton tung pansarvagn
Erik provar luftvarnskanonen
En sa kallad Boobytrap fylld med spetsade bambupalar
Erik var forst ner i halet. "Kan jag komma ner kan alla!"
Joel gillar, som ni kanske vet, underjordiska gangar
En glad joel i en tunnel
Tunnel
En tunnel till, Joels rumpa skadas suddigt i bakgrunden
Erik svettades uppskattningsvis ut 35 liter i den tryckande hettan
En M. 43 Pansarvagn som fungerade som klatterstallning for turisterna
Joel gor det han ar bra pa
"Eriks" M60
Kommentarer
Postat av: Erika
Visst är det en häftig känsla nere i tunnlarna. Och man kan ju bara ana hur det var för vietnameserna att leva där nere.
Postat av: roddy
Verkar illa kul på skjutbanan! AK47 har jag provat men inte M60... Men hade ni inga hörselskydd???????
Postat av: mamma Berit
typiskt killar!! ska alltid leka med farliga saker!! kram
Postat av: Erik
Jo vi hade horselskydd Roddy! Hade hort innan att man bara fick lana sonyericsson-lurar som horselskydd, sa vi lag steget fore och tog med oss proppar!
Postat av: anna
vi har hort det ryktas om att det ar 40 som dor om dagen utav trafiken i Vietnam!
Vi ses i Thailand!
Trackback
