enheltgalenresa

Vi lever!

Nu behover ni inte vara oroliga langre! Vi lever. Ni som foljer bloggen vet att vi har gjort en liten andring i reseplanen. Vi har kopt varsin Mc. Och har nu hittat ut pa vagarna i Vietnam.  Egentligen har vi hittat ut bort fran vagarna ocksa, eller rattare sagt sa har vagarna hittat ut landet! Eller om det fortfarande ar stader? Vi vet inte riktigt, men vi har bara varit pa rullande hjul i knappt tva dagar och har redan sett mer av Vietnam an vad vi sag av Kina pa tre veckor. Vi har nu borjat resan fran Hanoi till Saigon, eller Ho Chi Minh City som Vietnams sodra huvudstad numera heter. Tva dagar som sagt, men vi har redan varit med om flera stycken aventyr!

Innan vi kommer in pa aventyren sa kan vi dra lite kort om var utrustning. Vi har alltsa kopt varsin Russin Minsk, en fran borjan rysktillverkad 125:a som borjade produceras nagon gang runt 50-talet, men gors fortfarande idag i vissa delar av Asien. Vad det ar for arsmodell pa vara cyklar vet vi inte, men dom har varit med bra lange! Med pa koptet fick vi hjalmar, sadelvaskor, hjangmattor, massor av reservdelar och en stor uppsattning verktyg som vi snart anvant alla av.

Det borjade redan igar morse nar vi lamnade Hanoi. Vi gick upp 04:00 for att slippa morgonrusningen, packade hojarna och gav oss ivag. 50 meter senare hade Eriks maskin kolappsat. Efter mycket skruv och mek gav vi upp och letade upp en verkstad som hade oppnat tidigt. Dar jobbade en utav alla motorcykelkunniga (det har visat sig att det finns mangder) Vietnameser och det tog inte lang tid innan vi var ivag pa riktigt!

Efter en bit pa vagen var det dags igen! Joels framdack fick punktering. En mindre operation om det inte vore for att man inte hade en pump. Pa jakt gick vi, och hittade vad vi forst trodde var en mopedmeckare. Det visade sig snart att det var mopedmeckarens son med kompisar. Den dar fina kanslan som dom "gammla brukar ha" hade inte dom. Sa varan nya slang som vi tagit ur reservdelslagret pa en utav sadelvaskorna fick ett fint hal i sig nar grabbarna skulle kranga pa dacket! Av med slangen igen och i med en lagning. Sjalvklart pajar dom slangen igen. Hmmm... Tur for oss att vi var tva otroligt konstiga "vitingar" sa nar barnen ringde sin pappa slappte han allt vad han hade for sig. Sa dar kom han var mopedmeckare och fixade i ordning skadan som dom hade skapat! Nar kameran kom fram blev dom helt vilda, och tyckte det var otroligt haftigt. Vi fick harliga skratt och ett valdigt annorlunda minne.

Nar vi hade akt dagens kvot av mil och dagsljuset borjade narma sej sitt slut sa var vi tvugna att hitta ett bra lager. Sa in pa en liten grusvag svangde vi och ratt ut i ingenstans, ja forutom 4-5 hus. Efter ett helt VM i scharader sa lyckades vi forklara att vi bara ville sova uppe i skogen. Dom trodde vi var dumma i huvudet. Vem vill sova i skogen nar man kan sova inomhus? Till slut hittade vi i alla fall en perfekt plats. Sa dar hangde vi upp vara hangmattor. Rorde ihop lite mat och kande sen lugnet. Kan ni se detta framfor er "Dar hanger vi i vara mattor. Erik spelar pa sin gittar och Joel pa sitt munspel vi ser sakta dagens sista ljus och vyn av risfalt och berg forsvinna ut i morkret, och istallet ar det brasans sprakande ljus som ger oss en ett skadespel av skuggor "  Som ni forstar sa hade den killen som skrev det dar sakert MVG i poesi.

Godnatt sa vi ganska snart, nar vi insag att nar det blir morkt ibskogen sa blir det morkt. Dessutom kande kroppen av en hel dags mc-akande. Godnatt trodde vi, vid 22:00 nar vi faktistkt sovit ett par timmar sa horde man brummande i skogen. Aliens, brottslingar, vilda djur? Nej det var lugnt, det var bara byfolket som skulle komma ut och kolla pa spektaklet. Var det tva stora vitingar som hangde i traden utanfor ERAS by. Efter flera forsok att foklara att vi behovde sova och nej tack till deras risvin och ol sa gick dom hemat sitt. Tack for de! zzz 

03:15 vaknade vi av det svala morgonregnet som sakta men sakert gjorde om vart mysiga nattlager till en sval, blot och kall hala. Vi flydde in i en husruin och spenderade resten av morgon dar till det grydde. Da packade vi hojarna och drog ivag. Och idag har vi faktiskt kort riktigt langt. I alla fall riktigt langt for att vara tva Russian Minsk i den Vietnamesiska traffiken. Och i alla fall riktigt langt med tanke pa att det har regnat sa gott som hela dagen. Men nu befinner vi oss i alla fall i ett spokhusliknande Hotel utanfor staden Dong Hoi nagonstans pa vagen till Saigon. Vi ar ofantligt glada att vi ar har, for under dagen intraffade ett till haveri pa Eriks motorcykel. Denna gangen var det betydligt allvarligare. Ett elfel. Alla som har jobbade med bilel/mcel innan vet vad vi menar. Efter att ha kollat igenom alla elektriska delar pa hojen sa trodde vi nastan att vi var stekta ute pa Vietnams landsbyggd. Men efter mycket om och men, som ar en alldeles for lang historia for denna blogg sa lyckades Joel och Erik med hjalp av ytterliggare en Mopedvietnames att losa det storsta problemet under farden hittills!

For att sammanfatta farden hittills kan man saga att vi under de senaste tva dagarna har varit i ett tillstand av Enorm Frihet, Total Hopploshet och Extrem Gladje!

Vi hors langre ner langs vagen!
/Erka & Jerka


En stolt Joel


En nojd Erik


Vara motorcyklar, motorvagens monster, 125cc rakt ner i asfalten!


Vara liv pa hjul


Dackhaveri


Erik far lara sig hur man lagar en inneslang, for att sedan fa se pa hur den forstors vid monteringen


Laromastaren loste problemet


Alla var med och hjalpte till pa nagot satt. Snacka om sammanhallning!


Besok fran byn


Joel forsoker fanga ogonblicket och risfalten


Nattlager i djunglen


Djungel och Hangmattor


Morgonfika


Dagens hjaltar